Hurva, Veberöd och Esarp. Tre platser med mörka minnen. 48 modiga personer vågade ta bussen i fredags för en utflykt med målet att besöka tre samhällen där hemska mord begåtts. Visserligen inte i nutid men likafullt skrämmande idag. Stämningen under bussfärden var emellertid allt annat än dyster. Med en ciceron som Jaques Schultze blev det gott om skratt. Jaques delde med sig av både roliga anekdoter och intressanta fakta om det mesta som vi passerade under resans gång. Medan vi fick betrakta platserna där mycket av det hemska skett gav oss Jaques med stor inlevelse och kunnighet bakgrunden till dåden.
Vårt första stopp på resan var Hurva och ålderdomshemmet där sju personer bragtes om livet. Hurvamorden, 1952, var en serie mord som inleddes med ett mord på en kvarnägare. Gärningsmannen var den omtyckte 25-årige extra fjärdingsmannnen Tore Hedin och motivet var pengar. i utredningen av mordet deltog även Tore vilket utan tvekan gjorde att det tog tid innan det klarades upp. Ett vittnesmål hade kunnat lösa mordgåtan tidigare men att den vänlige och alltid hjälpsamme Tore skulle kunnat vara inblandad ansågs helt overkligt. Tore Hedin hade svårt att hantera missräkningar i livet och såg sig ofta orättvist behandlad om något gick honom emot. När hans fästmö bröt med honom tappade han helt besinningen och misshandlade henne. Han anmäldes och förlorade sin tjänst, ett dråpslag för honom. Polisen började nu då misstankar om att Tore var gärningsmannen bakom mordet på kvarnägaren. Det blev inledningen till att nio människor miste livet. Tore Hedin slog ihjäl både sin fästmö, som hade ett rum på ålderdomshemmet och föreståndaren, som hört talas om misshandeln. Han satte eld på huset varvid fem gamla omkom och tog också livet av sina båda föräldrar för att de skulle slippa uppleva hans missgärningar. Tore Hedin hittades senare drunknad i Bosarpssjön. Till polisen efterlämnade han en skrivelse, där han berättade om sitt liv och klargjorde motiven till morden.
En liten paus från hemskheterna fick vi på Hurva Gästgiveri, där vi serverades en välsmakande lunch, som avslutades med kaffe. Färden gick sen vidare till Veberöd. Under resan fick vi ta del av Jaques många roliga och kanske även sanna lokalhistorier.
Morden i Veberöd står inte Hurvamorden efter. Ondskefull, brutal och samveslös. Martin Svensson var känd för att sätta skräck i sin omgivning och både hans egen familj och folk på bygden fasade för honom. Det skvallrades om hans kriminella verksamhet som omfattade sprittillverkning, smuggling, bedrägerier och anlagda bränder. Med hot, tvång och våld tjänade han pengar olagligt och klarade sig för det mesta undan rättvisan. Han spelade högt, tog risker och vann nästan alltid. Ingen vågade vittna mot Martin. Bara några få kände till att han hade ännu grövre brott på sitt samvete och det verkade länge som att han även skulle klara sig undan att dömas för mord. Två mord skedde, det ena på en kvarnägare i Blentarp 1902 och det andra på Martin Svenssons hushållerska, 1927, som börjat ana oråd och ville gå till polisen. I Veberöd fanns uthuset, där hushållerskan slogs ihjäl, fortfarande kvar. Martin Svensson dömdes till livstids fängelse på Långholmen i Stockholm, där han senare avlider i hjärtinfarkt och ligger begravd på kykogården i Dalby.
Det sista stoppet på vår resa var Esarp. Vid Alberta kvarn skedde där, 1932, ett mord på kvarnägaren Nils Anderssons hustru Hanna. Den gamla kvarnen finns inte kvar och kvarnbäcken är nu endast en liten vattensamling. Annorlunda var det den sena kväll då Hanna föll i bäcken och druknade. Kvarnägaren Nils Andersson var en mycket hatad person i Esarp och känd för sina många kvinnohistorier. Vem som knuffat Hanna i kvarnbäcken stod aldrig klart. Inte heller om hon halkat och fallit i. Misstankarna föll genast på den illa sedde Nils Andersson. Efter en rättegång med tvivelaktiga vittnesmål ansågs han skyldig till mordet på hustrun och dessutom till otukt med ungdom. Han fälldes på indicier till mordet och blev mot sitt nekande dömd till livstids fängelse. Mycket troligt är det att hans vandel påverkade domen. På Långholmens fängelse sattes han i snikeriverkstaden där han tillverkade fågelholkar. Men här slutar inte historien. En ambitiös ung jurist uppmärksammade det märkliga domslutet och lyckades få till stånd en ny rättegång 1947. Domen ogiltigförklaraes nu helt och Nils Andersson släppses på fri fot och beviljades skadestånd. För detta köpte han ett hus i Lund där han sedan hyrde ut rum till företrädesvos unga studentskor. Nils Andersson, som i folkmun kallades Esarparen, avled 1957.
Jaques berättade också att han på sina tidigare bussturer med samma mål, haft flers passagerare som på ett eller annat sätt personligen känt till, mött och även haft att göra med gärningsmännen. På en resa berättade en äldre dam att hon, under sin studietid i Lund faktiskt hade hyrt ett rum i Esarparens hus. På kvällarna gällde då samma rutin för de unga studentskorna: dubbla lås på dörren, en stol under handtaget och en handduk för nyckelhålet. Vistelsen på Långholmens fängelse hade tydligen inte fått Nils Andersson på bättre tankar.
